lördag 22 december 2018

Sista inlämningen för 2018

Jag tror att en vanlig mening som vi säger i dessa tider är nog ” oj, vad tiden går ”
Trots det går tiden inte mycket fortare än vad den brukar göra resten av året. Det är nog bara känslan av att man nu kan se bakåt på det gångna året och man har så mycket att ordna till inför dopparedagen. 
Så finns det ju då händelser, som man inte alls har räknat med och däribland kan det vara att ett litet barn föds. Speciellt om barnet kommer lite tidigt eller kommer med buller och bång och det inte mår så bra. Då hamnar barn och föräldrar på Neo och där kanske man inte vill vara en julafton ...
Det är där vi kommer in, vi som på ett eller annat sätt syr, virkar, stickar eller på annat sätt bidrar med någon form av liten tröst i det hela. 

Jag hade förmånen att åka till Neo i Halmstad för att lämna in en hel kasse med små paket med kläder till de små. Många av de paketen innehöll kläder med juliga mönster. Dessa kommer att delas ut som en extra present till de som måste fira jul på avdelningen.
Alla paket i denna inlämning har Sofia Nilsson sytt, väldigt fina små mössor, hela overaller, byxor och bodys
Tack för ditt bidrag Sofia !



Inom vårt fina nätverk, så finns det en del små företagare som vill hjälpa oss som syr med tygstuvar och lite större tygbitar. Martina Wärnelöv som har W-collection har skänkt en massa fina tyger och jag har fått ta del av dem. Tygerna är underbart mjuka och passar så bra till att sy till små ömtåliga barn


De här fina tygerna har jag klippt ut ett helt gäng med hela dressar och även börjat sy ihop dem med





Det är en härlig känsla när man får sy ihop dessa små plagg och man vet att de kommer att värma ett litet barn.
Jag känner mig glad som får vara en del av denna fina skara och få ge av hela mitt hjärta.

Nu vill jag önska alla en Riktigt God Jul
Ta hand om varandra 



fredag 17 augusti 2018

Ett litet besök på Neo i Halmstad

Idag var jag och min sykompis Therese och hälsade på på Neo i Halmstad.
Samtidigt lämnade vi in 20 paket i storlek 48-50 och 50, för det var nästan inget kvar.
Vi pratade med avdelningschefen Angelica och sen fick vi träffa en liten nybliven familj.
Åh, det värmde i mitt mammahjärta att få se detta lilla barn och de lyckliga föräldrarna.
En liten gosse som fick mat när vi besökte dem. De berättade om hur väl omhändertagna de är på avdelningen och om deras erfarenheter av förlossningen ( snittet ). Vi fick även höra hur de kände det när de plötsligen fick barn för tidigt och om känslan när det inte blev en vanlig förlossning.
Den känslan har ju klart försvunnit nu, för nu är det ju annat som är i fokus. Ett litet barn som de har längtat efter och undrat vem han var under hela graviditeten
Nu har de en härlig tid framför sig med både stora glädjeämnen och lite bekymmer blandat i en salig blandning. Lycka till, sa både jag och Therese till dem innan vi lämnade dem ifred igen

Vi gick därifrån med en härlig känsla av lycka att få träffa denna lilla familj och samtidigt fylldes vi båda av en väldig energi att fortsätta sy till dessa små kämpar och deras föräldrar